Dar gick vi, vajade for getter och passerade strilande vattenfall, under bergstoppar som till synes pudrats med florsocker och gronkladda klippvaggar som bar med sig ekot av avlagset brakande. Langt dar nere rot floden och gav liv at den fiktiva tiger som overkommit forsarna och en gang i tiden namngivit platsen. Varje steg piskade upp rodbrunt damm och med blicken fast pa personen framfors fotspar undveks losa stenar och forradisk mark. Smala stigar slingrade sig igenom bergskedjan, erbjod da och da en soldrankt viloplats for trotta fotter och rivande strupar,

allt medan var slutdestination vaxte sig storre och storre nere i dalen. Dar vantade bussen som skulle fora oss hem igen, hem till Lijiang, hem till Mama Naxi.  

Kom fram i ett fuktigt men varmt Hongkong. Hittade en simbassang utomhus mitt i centrum. At billig mat pa McDonalds for allt annat var dyrt. Sadan prischock fran Kina. Dyrt med internet med..Bor pa ett hostel inklamt i ett byggnadskomplex mitt pa Nathan Road. Far ga forbi tre skradderier, x antal soppcontainrar och massa tvatt for att komma till varan dorr. Och rummet ar inte stort heller. En sang och en toa med glasvaggar for att det ska bli sa privat som mojligt. Ett litet draperi som skyler mot sangen till, tack och lov. Sangen ar en dubbelsang och en till stenhard extrasang som sitter ihop med den fast 10 centimeter lagre ner. Naturen har ar verkligen annorlunda mot Shanghai och Beijing, mycket mer exotiskt har. Tror alla ar ganska positivt overraskade av Hongkong.